Utbrändhet! Så lätt att trilla dit igen!

När man dessutom lever med smärta är marginalerna ännu mindre. 

Jag har varit utbränd i omgångar och det är ingen trevlig erfarenhet. 
Man blir liksom handlingsförlamad!
Det här året har kantats av smärta i nacken och det är en ny grej för mig. 
Sen 1998 har jag levt med smärta från ryggens nedre regioner. 
Har provat det mesta i #smärtbehandling, när vi till slut fick bukt med ryggen så sa nacken stopp. 
Nu har jag fått blockader till slut, det gick inte behandla så länge diskbråcket är aktivt.
Stressen på kroppen av att alltid ha ont är obeskrivlig. 
Liksom vid utbrändhet så undviker man folkmassor så mycket som möjligt. 
Nu är det så att man behöver tid för sig själv för att komma tillbaka. 
Nu i höst har det hänt mycket runt omkring mig och det har varit jobbigt att hantera. 
Det är en sån gång man känner att energimängden som finns inom en är alldeles för liten. 
Man är så mån om andra, så att man tömmer sig själv på energi. 
Orken att göra vardagliga saker finns inte.
Julpynta, jag har bara orkat ställa fram några ljusstakar och stjärnor. Förhoppningsvis blir det lite mer innan jul. 
När man tömt förrådet, så kommer följderna.  Man glömmer bort saker  (mer än vanligt). Har svårt att komma till skott, att få någonting gjort. 
Fylls det på med lite för mycket måste göra grejor, ja då är man där igen utbrändheten!
Jag balanserar på en tunn linje nu och försöker att göra sånt som jag vet att jag mår bra av. 
Powerwalks med bra musik i öronen, promenaderna behöver inte vara långa, bara man kommer sig ut en stund.
Musik skapar mycket känslor i kroppen. 
Skellefteå AIK, jag ska gå på matchen mot Mora i kväll och hoppas då att matchen slutar med en seger. Då fyller jag på energimängden!
Det gäller som sagt att försöka fylla på med det lilla. 
Mina jag avstår helst, jag går aldrig på reor fy vilka folkmassor som alla vill göra det bästa fyndet.
Jag handlar helst på morgonen när affären just öppnat, för då är man nästan ensam i butiken. Alternativt kvällen. 
Avskyr köer.
Marknader är jobbigt. 
Kan inte ha rörigt hemma, måste ha saker på sina speciella platser. En viss ordning på allt. Om någon försöker vara snäll och t.ex. plockar ur diskmaskinen, så har sakerna sin plats och är dom inte där blir det bara jobbigt för mitt huvud och då är det lika bra att jag får göra det själv än att jag ska behöva leta efter grejorna och bli på dåligt humör. 
Jag har ju ett visst behov av ordning eftersom jag har mina hjärnskador också. 
Kom ihåg att ta hand om dig själv! 🤗
Ps: Orken att skriva på sociala medier är minimal. Därför har det inte blivit så mycket bloggande på sistone.