Iron will hunden med en vilja av järn!

Oj! Så mycket roligt jag haft med denna hund.

Tack! till Nisse Marklund som drog in mig i denna sport. 
Jag började min hundkapphistoria med att hjälpa Nisse att träna och tävla hans hundar. 
Men en dag var det dags för en egen!
Micke Olsson Sundsvall hade fått en kull med Ravage again - Vitas ugly bug alias Baggis!
Jag köpte honom tillsammans med Nisse, då jag sökt in på teckenspråks linjen men det visade sig att jag senare inte kom in så då köpte jag loss hela hunden. 
Så nu var han mitt allt under en lång tid.
Han var en väldigt speciell hund med en tjurskalle utan dess like. 
Vi tävlade på många av Sveriges alla banor. 
Vi hade en hel del otur också, då Wille hade blivit uttagen till elitloppet i Älvsbyn, så matfrisk som han var glufsade han i sig kycklingben som han råkade få tag i. Grrrr! 
Å det kunde ha slutat riktigt illa då benen rispade i tarmarna och han började blöda ganska mycket. Sparris var bra då för dom långa fibrerna lindar in det vassa och det kan komma ut den naturliga vägen, så något elitlopp blev det inte. 
SM i Alingsås, på den tiden det var jättemånga hundar så gick han och vann första rundan, jag tror det var åttondelsfinal, men nästa kvalomgång var det en hund som rev honom ordentligt på insida lår så då var det färdigtävlat för honom.
Lite extra speciellt var det ju förstås när jag och syrran tog våra hundar Musse och Wille och åkte till premiären av spelet, då allting skulle bli så stort. Wille startade i lopp 1 och när han gått i mål och vann blev allt helt plötsligt JÄTTESTORT, tidningar från höger och vänster, intervjuer och fotografering. Wille hade vunnit första loppet i Svenskhistoria när spelet drog igång. Jennys hund Mystic man blev tvåa i sitt lopp, så senare åkte vi glada i hågen hem mot Skellefteå igen.
Vi hann bara hem och doppa oss i sängen innan telefonen började ringa, nyheten hade nått lokal Tv:n, dom ville komma och göra ett reportage. Å så blev det!
Min älskade Wille slutade sin karriär tidigt p.g.a skador.
Senare som pensionär bröt han frambenet under en promenad i koppel och där slutar historien om min allra käraste hund Iron will. 
Jag har fotat av en del som skrivits om Willes karriär! Älskade! Älskade Wille!