Denna händelse har präglat resten av mitt liv. 

Jag minns när jag satt på balkongen då jag bodde på Norrhammargatan, då kom tankarna på det som hade hänt. 

Skulle mitt liv bli som vanligt igen?

Jag insåg helt plötsligt hur nära döden jag varit!

Konstaterade att jag var glad att jag levde, men började också förstå att vägen tillbaka var lång.

Eftersom hjärnan tagit en sån smäll hade jag tappat avståndsbedömning, balansen och minnet. Dessutom var jag dubbelseende då min ena synnerv blivit utsliten så mina ögon var inte synkade. Började med piratlapp över ögat, men det funkade inte för ögonen skulle ju tränas ihop. 

Så när jag äntligen var uppe på benen igen hade jag stora problem eftersom jag inte hade koll var marken var. Jag böjde fram huvudet för att sträcka ut synnerven, trampade luft och vinglade, så människor som såg mig då trodde antagligen att jag var aspackad. 

Då kom depressionen!

Skulle livet se ut så här?

Jag gick och pratade med psykolog flera gånger i månaden. 

Mitt förhållande jag hade då, sen fem år tillbaka tog slut, det funkade inte längre. 

Det jag har förstått nu flera herrans massa år senare var att jag fick en spastisitet i vänster sida, som i sin tur har gjort att jag hela tiden får nya diskbråck. 

Tjurskallen i mig, på både gott och ont gör att jag tvingar mig själv att använda båda mina kroppshalvor till max. 

Mina diskbråck klämmer på nervbanor och gör att jag får tandvärk i hela kroppen. Vissa dagar blir allt på baksidan av vänster sida för kort, så jag varken kan få fram arm eller ben. Dom dagarna är inge roliga! 😢

Träna på gym funkar inte, för jag överbelastar ena sidan och blir då ännu sämre. 

Bästa träningen för mig är snabba powerwalks, förut använde jag även pumpstavar men fick då inflammationer i båda armarna gick då över till vanliga stavar men nu när jag även har diskbråck i nacken blir det inga stavar alls.

När trivs jag bäst då? I värme, så varma sommrar och utlandsresor är det jag längtar efter resten av året.🌞

Jag jobbar 10 timmar i veckan fördelat på 2 × 2 dagar och det går bra då jag har en underbar arbetsplats och arbetskamrater jag trivs alldeles utmärkt med. 

Arbetsplatsen är LTU på campusområdet i Skellefteå, där jag sköter blommorna, fixar med skrivarna och ser till att personalen har kaffe i automaterna.

En jättetrevlig arbetsplats som man verkligen känner sig uppskattad på.

I övrigt består veckorna av träning, fixa lite hemma, skjutsa och hämta från skolan och mycket vila från alla intryck. 

Har man haft en ordentlig hjärnskakning, så blir man ofta hjärntrött och orkar inte med att träffa folk. 

Men ibland händer det att jag laddar hela veckan för att orka med en middag, hockey eller nåt annat roligt så att man får fylla på förråden.

Det händer att jag blir liggande ett tag efteråt, men det får det vara värt. 

JAG VILL JU BARA VARA SOM ALLA ANDRA IBLAND!!!

Men det är inte lönt att gräva ner sig, det är bara att komma igen!

Positiva tankar! 🤗