Under nästan hela det här året har jag haft problem med nacken.

Men det var först i Maj jag fick bekräftat att det är diskbråck. 

Nästa steg blev antingen ortopeden och eventuellt operation eller blockader på anestesimottagningen. 

Det blev det senare!

Jag var dit redan för 4 månader sedan, men då gick det inte lägga blockad, så lite nervöst var det om jag skulle få hjälp den här gången. 

Efter att ha använt Versatis bedövningsplåster under dom här månaderna då jag väntat på behandling, så har platsen för smärtan blivit tydligare. 

Först fick jag berätta vilka problem jag haft från nacken så som yrsel, nervsmärtor och allmän kraftlöshet. 

Sen kom kirurgen Gunnar in för att börja ingreppet. Noggran rengöring med sprit, sen bedövningsmedel emellan nackkotorna kändes ungefär som ett getingstick. När bedövningen satt fart så var det dags för kortisonbehandling, det kändes lite som ett sprängande tryck och vips var det över. Det gjorde inte alls lika ont som tidigare när jag fått samma sak i ryggen. 

Men wow vilken konstig känsla som uppstod efteråt. Ett brännande band över ryggen från ena armhålan till den andra. 

Det är lite fränt när man känner hur det sprids i kroppen. 

Efter att ha legat och vilat en stund för att jag blev yr så fick jag hämtning av min pappa som skulle skjutsa hem mig. 

Man får nämligen inte köra bil när man fått behandling. 

Så nu ligger jag här i sängen och vilar upp mig. Fortfarande yr i huvudet, lite svårt att lyfta vänster arm och väldigt trött. 

Nu är det bara att hoppas att det här får en bra utgång.

Kanske kan jag jobba mina 10 timmar i veckan och slippa smärtan. 

Carpe diem! 🦉