Jag Àr inne i en jobbig period just nu.

Som jag skrivit tidigare sÄ var jag med om en ridolycka 1991 och detta har satt prÀgel pÄ resten av mitt liv.
DÄ det hÀnde trodde vi vÀl att jag klarat mig med en kraftig hjÀrnskakning och ordentligt mörbultad kropp.
Men eftersom Ă„ren gĂ„tt sĂ„ har problemen hopat sig.đ„
Jag Àr en kvinna med mycket vilja, som trots detta försökt leva som vanligt.
Men hur det Àn Àr, sÄ har jag hjÀrnskador. Jag lever med en stÀndig hjÀrntrötthet, ont i huvudet. Blir folkskygg i perioder och behöver mycket vila och lugn.
Mellan varven drabbas jag Àven av Utmattnings syndrom, som man aldrig riktigt kommer ur. Man mÄste hela tiden passa sÄ att man inte drattar dit igen.

Jag har en spastisitet i vÀnster sida som gör att i stort sett ingen trÀning fungerar pÄ ett bra sÀtt, eftersom jag har liksom tvÄ kroppar som sitter ihop med samma ryggrad.
Det innebÀr att allt jag gör sÄ Àr ena kroppshalvan starkare och sliter pÄ den andra halvan.
Det ger mig nya diskbrÄck i nacke och rygg.
Jag har i alla fall hittat ett sĂ€tt att trĂ€na som fungerar ganska bra, stavgĂ„ng. đȘđ

Jag fungerar ganska ok fram till 11.30, sen slÄr nervsmÀrtorna till med kraft. Jag fÄr ett spett i ryggen och en skÀrande, brÀnnande smÀrta över vÀnster sida, det börjar över ischiasnerven, gÄr sen pÄ utsidan av lÄret runt knÀt fortsÀtter insidan av vaden och landar under foten. Det brÀnner, trycker och sliter i nerverna. Om jag inte kan lÀgga mig och vila dÄ sÄ sprider sig vÀrken till höger höft och lÄr ocksÄ.
Men min kropp tĂ„l inte drag eller kyla, sĂ„ hur mycket jag Ă€n klĂ€r mig sĂ„ kan jag inte trĂ€na utomhus nĂ€r det blir kallt.đ„¶
Men jag försöker sÄ gott jag kan.
Min hjÀrna fungerar inte riktigt som det ska och dÀrför skapar det problem i mina inre organ.
Jag mÄste ta laxerande medel för att kunna gÄ pÄ toaletten och nÀr jag Äker nÄgonstans sÄ mÄste jag direkt kolla var toaletten Àr för nÀr jag blir kissnödig mÄste jag direkt pÄ toaletten för annars hÀnder det en olycka.
Jag gÄr ofta pÄ toaletten för att minimera risken.
Nu fick jag ett nytt diskbrÄck i slutet av 2018 som har gjort ondare Àn jag nÄgonsin kÀnt förut.
NÀr jag böjer mig framÄt sÄ trycker diskbrÄcket mot nervrötterna och smÀrtutbrottet som kommer dÄ Àr sÄ ont sÄ att det gÄr inte att förklara.
Nu har jag varit heltids sjukskriven sen 1 Februari och har kommit till en nivÄ som gör att det stÄr stilla i utvecklingen.
Har varit pÄ bedömning pÄ ortopeden i UmeÄ, dÀr dom rekommenderade smÀrtrehab och jag har varit i kontakt med dom massor med gÄnger under detta Äret.
Men eftersom jag inte kan sitta, sÄ kan jag inte medverka i deras program.
Jag har ÀndÄ fÄtt lite hjÀlp av dom dÄ jag blev ordinerad avslappning/meditation varje dag och det har hjÀlpt.
Anestesimottagningen som skulle hjÀlpa mig med att brÀnna av nerverna som gör ont har inga lÀkare, sÄ dÀr hÀnder det ingenting.
Jag Àr ganska positiv som person men nu har det blivit för mycket Àven för mig.
Av mina hjÀrnskador har jag ett behov av rutiner och kontroll, jag Àr vÀldigt StresskÀnslig och nu nÀr jag nÄtt denna grÀns sÄ behöver jag hjÀlp.
Men det Àr konstigt att man ska orka driva pÄ allting sjÀlv.
Jag kÀnner en uppgivenhet och nÀrmar mig depression.
Min lĂ€kare undersöker om jag kan bli remitterad till spinecenter i Stockholm, men jag ska till honom senare idag sĂ„ jag fĂ„r se vad som hĂ€nder. Efter besöket hos honom har han förlĂ€ngt sjukskrivningen t.o.m sista November, han har remitterat mig till spinecenter sĂ„ nu fĂ„r vi se om dom tar sig an mig. Men gör dom inte det sĂ„ kommer jag att fĂ„ Ă„ka till nĂ„gon annan specialist, sĂ„ nu rullar bollen!đđ
Jag har sjÀlv bett om hjÀlp av psykolog, för jag mÄr verkligen skit nu. Dit fÄr jag komma pÄ Onsdag.
Jag kan förstÄ att folk inte orkar kÀmpa lÀngre, för man mÄste vara stark och ha en stark vilja för att klara sig igenom sÄna hÀr perioder.
Jag mÄste hushÄlla med orken, ska jag göra nÄt pÄ kvÀllen sÄ mÄste jag vila hela dagen för att klara detta.
Jag har varit pÄ hockey, men fÄr dÄ svÄr vÀrk ett par dagar efterÄt.

Jag ger inte upp!đ
Jag kĂ€mpar vidare!đȘ
Men jag mĂ„ste fĂ„ hjĂ€lp för jag orkar inte leva med dom hĂ€r nervsmĂ€rtorna.đ
Ibland tÀnker jag! Varför blir det sÄ hÀr? Men det mÄste finnas ljus i mörkret.
Jag har under en lÄng tid funderat pÄ att göra en tatuering som ska hjÀlpa mig med motivationen, nu Àr den gjord och jag kÀnner mig redan lite starkare, lite mer motiverad av den.

Hoppas pÄ snar hjÀlp av sjukvÄrden!
Carpe diem!đđŠ