Jag är inne i en jobbig period just nu.

Då det hände trodde vi väl att jag klarat mig med en kraftig hjärnskakning och ordentligt mörbultad kropp. 

Men eftersom åren gått så har problemen hopat sig.😥

Jag är en kvinna med mycket vilja, som trots detta försökt leva som vanligt.

Men hur det än är, så har jag hjärnskador. Jag lever med en ständig hjärntrötthet, ont i huvudet. Blir folkskygg i perioder och behöver mycket vila och lugn. 

Mellan varven drabbas jag även av Utmattnings syndrom, som man aldrig riktigt kommer ur. Man måste hela tiden passa så att man inte drattar dit igen. 

Det innebär att allt jag gör så är ena kroppshalvan starkare och sliter på den andra halvan.

Det ger mig nya diskbråck i nacke och rygg. 

Jag har i alla fall hittat ett sätt att träna som fungerar ganska bra, stavgång. 💪👍

Jag fungerar ganska ok fram till 11.30, sen slår nervsmärtorna till med kraft. Jag får ett spett i ryggen och en skärande, brännande smärta över vänster sida, det börjar över ischiasnerven, går sen på utsidan av låret runt knät fortsätter insidan av vaden och landar under foten. Det bränner, trycker och sliter i nerverna. Om jag inte kan lägga mig och vila då så sprider sig värken till höger höft och lår också. 

Men min kropp tål inte drag eller kyla, så hur mycket jag än klär mig så kan jag inte träna utomhus när det blir kallt.🥶

Men jag försöker så gott jag kan. 

Min hjärna fungerar inte riktigt som det ska och därför skapar det problem i mina inre organ. 

Jag måste ta laxerande medel för att kunna gå på toaletten och när jag åker någonstans så måste jag direkt kolla var toaletten är för när jag blir kissnödig måste jag direkt på toaletten för annars händer det en olycka. 

Jag går ofta på toaletten för att minimera risken. 

Nu fick jag ett nytt diskbråck i slutet av 2018 som har gjort ondare än jag någonsin känt förut.

När jag böjer mig framåt så trycker diskbråcket mot nervrötterna och smärtutbrottet som kommer då är så ont så att det går inte att förklara. 

Nu har jag varit heltids sjukskriven sen 1 Februari och har kommit till en nivå som gör att det står stilla i utvecklingen. 

Har varit på bedömning på ortopeden i Umeå, där dom rekommenderade smärtrehab och jag har varit i kontakt med dom massor med gånger under detta året. 

Men eftersom jag inte kan sitta, så kan jag inte medverka i deras program. 

Jag har ändå fått lite hjälp av dom då jag blev ordinerad avslappning/meditation varje dag och det har hjälpt. 

Anestesimottagningen som skulle hjälpa mig med att bränna av nerverna som gör ont har inga läkare, så där händer det ingenting. 

Jag är ganska positiv som person men nu har det blivit för mycket även för mig.

Av mina hjärnskador har jag ett behov av rutiner och kontroll, jag är väldigt Stresskänslig och nu när jag nått denna gräns så behöver jag hjälp. 

Men det är konstigt att man ska orka driva på allting själv.

Jag känner en uppgivenhet och närmar mig depression. 

Min läkare undersöker om jag kan bli remitterad till spinecenter i Stockholm, men jag ska till honom senare idag så jag får se vad som händer. Efter besöket hos honom har han förlängt sjukskrivningen t.o.m sista November, han har remitterat mig till spinecenter så nu får vi se om dom tar sig an mig. Men gör dom inte det så kommer jag att få åka till någon annan specialist, så nu rullar bollen!😀👍

Jag har själv bett om hjälp av psykolog, för jag mår verkligen skit nu. Dit får jag komma på Onsdag. 

Jag kan förstå att folk inte orkar kämpa längre, för man måste vara stark och ha en stark vilja för att klara sig igenom såna här perioder.

Jag måste hushålla med orken, ska jag göra nåt på kvällen så måste jag vila hela dagen för att klara detta. 

Jag har varit på hockey, men får då svår värk ett par dagar efteråt.

Jag kämpar vidare!💪

Men jag måste få hjälp för jag orkar inte leva med dom här nervsmärtorna.🙏

Ibland tänker jag! Varför blir det så här? Men det måste finnas ljus i mörkret. 

Jag har under en lång tid funderat på att göra en tatuering som ska hjälpa mig med motivationen, nu är den gjord och jag känner mig redan lite starkare, lite mer motiverad av den. 

Carpe diem!🙏🦋