Det här var inte vad jag tänkte mig!
Jag har i princip varit liggande sen i Fredags då min rygg havererade. 
Huvudet vill göra saker, men ryggen säger stopp.

Inte blir det bättre av att det är svinkallt ute heller, temperaturen ligger mellan -20 och -30 c°.
Fördelen är att jag behöver inte gå ut. 
Eros vill inte heller ut annat än att få göra sina behov och det går undan. Hans stackars små tassar fryser ihop direkt. 

Å nu till den nya känslan i min kropp!
Jag känner mig rädd!😔
Eftersom min rygg nu svikit mig brutalt 2 ggr, så vågar jag inte lita på den.
Smärtutbrotten jag haft har varit så fruktansvärt onda och nu har det som sagt hänt två gånger på kort tid. 
Jag är sjukskriven till början av Mars och jag hoppas på ett snabbt svar från ortopeden, så jag får ett svar på vad som ska göras. 
Något måste göras och jag varken kan eller vill vara beroende av att ha någon med hela tiden för att kunna göra nåt. 
Jag vill ha ett klartecken på vad jag kan göra. 
Det här känns så avlägset nu, men nog skulle jag vilja vara i värmen igen, för där fungerade jag.🤗🌴

I går kväll fick jag faktiskt lyxa lite!
Jag fick följa med som vipgäst på nya restaurangen Rustique fd.brygg cc. 
Korsett på och varma kläder, vi var ute i tid och vi kunde inta en soffa i restaurangen. 
Oj så fint dom har fått till det!
  • Inredning: rustikt 
  • Känsla: hög mysfaktor 
  • Meny: snygg och tydlig 
  • Maten: himmelskt gott
  • Personal: trevliga och tillmötesgående. 
Vi var många gäster och till råga på allt så var faktiskt en hel del av spelarna i Skellefteå AIK och Micke Lindgren på plats, åtminstone dom som inte har småbarn hemma. 
Kul att även dom kan få bara vara sig själva och inte ha massa krav på sig. 🖤💛🖤
Å ja! Dom fick vara i fred från mig!😉😄
Kevin är risig så jag är inte ensam hemma. 
Nu hoppas jag att den här mardrömmen snart är över så att jag kan börja träna upp min kropp igen. 
JAG VILL VARA FRISK!!!🙏
Ha en bra dag i kylan!😉
Så här dagen efter!
Jag har sovit lite halvtaskigt inatt.

Den skärande smärtan har lugnat sig, nu är jag mest mörbultad.
Jag undrar vad som krävs innan man får ordentlig hjälp i tid?
Nu har jag haft två smärtutbrott inom ganska kort tid.
Ett i mitten av December och ett nu. 
Jag är glad att jag har haft människor runt omkring mig när det hänt.
Det känns ungefär som om nån slår ett svärd över ryggen och smärtan blir så outhärdlig att jag bara rasar ihop. 
Första gången fick Tord lyfta upp mig från golvet gråtandes, hur tjurig jag än är så tog jag mig inte upp. 
Den här gången så befann jag mig i personalcafeterian på LTU, tack alla som hjälpte mig!🙏
Jag vågar inte vara ensam nu när jag ska göra nåt.
Jag kan ju inte lita på min rygg, för när det händer så kommer så kommer det som en blixt från klar himmel. 
Tänk att jag får problem varje vinter, men den här vintern är nog den sämsta hittills. 
I Mexico kunde jag träna varje dag, här hemma funkar ingenting. 
Minsta kalldrag mot min rygg gör att smärtan kommer. 
Mitt nya diskbråck ligger centralt emellan L4 och L5, och då bli höfter och lår mest påverkade. 
När ryggen exploderar som den gjorde igår, så får jag en sprängande värk i höfter och lår, så det är ju rätt troligt att det kommer från mitt nya diskbråck. 
Som sagt hur långt ska det behöva gå innan man får hjälp?
Nu har jag fått svar!
Jag har ju haft stora problem med ryggen under 2018.
Frågor som jag nu förhoppningsvis får svar på.

Jag fick en magnetröntgen tidigt i år, och nu kom resultatet. 
Jag har fått ett nytt diskbråck och det påverkar nerverna till höft och ben.
Så nu har jag fått en förklaring på mina problem med mitt vänstra ben.
Jag har även fått problem med toalettbesök, eftersom min mage totalstannar av utemellan, trots medicin som ska hjälpa mig med dom problemen. 
Avstannad mage resulterar tyvärr i viktuppgång, som inte känns speciellt roligt för en viktväktare. 
Jag kämpar på trots detta, men vet att jag kommer att få problem nästa invägning för jag har 2 veckor på mig att bli av med minst 2 kilo. Jag blir så olycklig när jag inte når mitt mål, så många gånger är man beredd att ge upp. 
Det är så svårt när man måste slåss mot alla övriga problem med kroppen. 

För några år sedan fick jag veta att om min mage ger upp så kan det kanske vara aktuellt med stomipåse, och det vill jag ju helst undvika. 
Då anestesimottagningen har sagt att dom inte kan hjälpa mig, så måste vi gå vidare nu.
Men nu är jag i alla fall remitterad till ortopeden i Umeå, och jag hoppas givetvis att få hjälp nu.
Det kan ju eventuellt bli steloperation i delar av min rygg för att kunna fungera igen. 
Trots att jag tränat min muskulatur som ska skydda min rygg har jag ändå fått ett nytt diskbråck, så det kanske är det bästa med steloperation då.
Kylan utomhus gör att jag inte kan träna utomhus längre, så nu blir det bara inomhus träning. 
Eros är då nöjd så länge han slipper lämna gården, han har blivit så otroligt känslig för kyla även han.

Sådan matte sådan hund brukar man ju säga. 😉
Jag skulle önska att jag kunde tillbringa årets kalla månader i värmen för att underlätta, önska kan man ju alltid göra!

Ha en bra dag!😀