Föreläsning om hjärntrötthet!

Jag kan inte påstå att det var dom bästa förutsättningarna som hjärntrött. 
Föreläsningen lockade massor av berörda och i varje paus utbröt ett surrande i hela rummet, öronproppar hade nog varit det bästa vid ett sånt tillfälle eller att lämna salen för en stund. 
Surret ger mig lite panikkänslor och pannbenet ger sig till känna. 
Dessutom var det ett starkt sken från takbelysningen som sänktes efter påtryckningar. 
Fem skärmar med informationen så alla skulle se. 
Men som hjärntrött har man svårt att fokusera och tar då in för mycket information, så som folk som plockar i väskor, mobiltelefoner, småprat. 
Jag tycker i alla fall att det var nyttigt att gå på denna föreläsning, då det tog upp många av problemen jag har och annat upplysande. 
Människor som drabbas av hjärntrötthet är bl.a.
  • Stroke
  • MS
  • Stress 
  • Cancer behandling 
  • Utmattnings syndrom 
  • Trauman 
  • Skallskador 
  • Smärta 
Det var några fler men som jag inte kommer ihåg. 
Det här är några symtom som kan visa sig.
  • Ökad känslosamhet 
  • Minnesproblem 
  • Ljuskänslighet 
  • Ljudkänslighet 
  • Stresskänslighet 
  • Irritabilitet 
  • Huvudvärk 
  • Dygnsvariation
Ursäkta dålig bild!😔


Jag kan inte tala för alla men jag själv lever ganska inrutat.
Jag måste ha en viss ordning här hemma, därför vill jag vara den som ställer tillbaka saker på sin plats efter t.ex disk. Jag har en speciell ordning i alla skåp och har någon annan ställt saker på fel ställe så funkar det inte i mitt huvud och huvudvärken är ett faktum. 

Träning är också en viktig aktivitet i mitt liv, dels därför att det hjälper mig att hålla ner vikten och att jag stärker muskulaturen i bålen och får därigenom mindre smärtor. 
Mina hjärnskador har gjort att jag har en spastisitet i vänster sida, så jag kan inte springa utan det är powerwalks som funkar för mig. 
Vila från intryck varje dag är också viktigt. Lyssna på avslappning eller ljudbok, kanske utöva mindfulness. 
Det är viktigt för mig att få vara ensam en stund varje dag, förutom att vara med djuren förstås. 


Komma ihåg att säga stopp när det blir för mycket. 
Sen är det det här med att informera omgivningen om sina skador och hur det fungerar. 
Det är ju mest dom man har närmast som egentligen behöver veta varför man blir som man blir och gör som man gör ibland. 
Jag klarar som sagt inte av surriga och röriga miljöer så jag undviker att gå in i fikarummet när alla är där, jag handlar helst på morgonen eller kvällen då det är minst folk i rörelse. 
Hockey fixar jag för då fokuserar jag bara på spelet.
Reor är totalt uteslutet 😱,jag tänker så att är det meningen så finns det kvar något som jag ska ha när vargarna varit framme. 
En fördel med mina skador är mitt behov av ordning, jag är bra på att organisera och ordna saker.
Det som ibland är jobbigast med dom samma är att det inte syns.
Jag jobbar 10 timmar i veckan och det är max vad jag klarar av. 
Men tack och lov så är jag bra på att hålla en positiv inställning till livet trots detta. 
Ibland är det jävligt jobbigt då värken ligger på hela tiden och till slut orkar man inte hålla skenet uppe. 😥
Men det finns dom som har det sämre, så ta vara på livet och dom du tycker om. 
Det tog en vecka innan jag orkade skriva om detta för föreläsningen var en del utanför mitt inrutade liv.
Carpe diem!🙏


Ibland hamnar man i svackan!
Just nu har jag ingen rolig period. 
Väderomslag ger massor med smärta och värk. 

Man får kämpa för att klara av vardagen så som att jobba dom 10 timmar i veckan som jag jobbar. 
Det hugger i ländryggen så det går inte att luta sig framåt. 
För att torka bord eller tömma diskmaskinen får jag stå på knä. 
Det är svårt att gå p.g.a nervsmärtor, så det går inte fort. 
Jag tillbringar långa stunder på dagarna liggandes på värmedyna. 
På min kropp funkar värme bäst. 
Den här sommaren som var kunde inte ha varit bättre för en sån som mig.
Det är nu konstaterat att sprutorna på anestesimottagningen inte hjälper längre, så nu måste ortopeden kopplas in igen.
Men allt tar sån tid. 
Jag vill ju så gärna klara av att arbeta mina 25%, men när jag hamnar i dom här svackorna är det inte lätt. 
Men även dom här tyngre perioderna blir lättare. 
Ibland tänker jag att det skulle bli enklare om man bodde där det alltid är varmt, men en läkare sa att då kan kroppen vänja sig vid det och vilja ha kyla istället. 
Så man får försöka stå ut under den kallare årstiden och ha ordentligt med kläder på sig. 
För nog är vintern vacker då den visar sig från sin bästa sida. 
Sol och gnistrande iskristaller!
Jag tänker i alla fall tillbringa dagen på värmedyna och lyssna på ljudbok eller se någon bra film. 
Carpe diem!🙏
Jag har visserligen inte spelat hockey men.....
Hästar och ridning skördar också sina offer.
1991 är årtalet som jag aldrig glömmer, trots minnesproblem.
Jag fick ju som jag skrivit tidigare en häst över mig.
Första året efteråt var väl en ända lång tid för att kämpa sig tillbaka. 
Jag var dubbel seende i 9 månader p.g.a att hjärnan slog en volt inne i huvudet och ena synnerven tänjdes ut. Avståndsbedömning och balansen var inte den bästa, då min mormor gick ut och gick med mig så jag skulle få lite träning. 
Psykolog fick hjälpa mig att hantera mina mentala styrkor och svagheter. 
Å så var det ju i flera månader men...... jag skulle tillbaka dit jag var före olyckan. 
Tjurskallen fanns ju kvar. 
Men jag kämpade mig tillbaka. 
Sjukvården efteråt verkade fokusera på dubbel seendet och hjärnskakningen tycks ha läkt utan bestående men. Ehhhhh!!!!🤔
Jag har jobbat heltid inom samhall under många år och det gick ganska bra. 
Men med åren så visade sig dom efterföljande problemen också. 
Först var jag nere på 75% men kroppen blev fysiskt sjuk hela tiden,  allergier, astma, förkylningar. Utreddes, gick ner på halvtid. 
Nåt som är lite intressant är att när du får pension, så räknas den på tiden du jobbat heltid, om än du jobbat massa och följt löneutvecklingen så stannar din ekonomi den dagen du får stämpeln/ kan inte jobba fullt ut!
Men det är bara att acceptera!
Man orkar inte ta striderna!
Hjärntröttheten: man blir egentligen ganska folkskygg. Behöver vila länge när man behövt fokusera. 
Kroppsliga problem: hjärnan ger inte längre samma signaler. Jag måste äta medicin för att kunna gå på toaletten. CRPS= Cronic regional pain syndrome, överkänslighet för smärta. 
Spastisitet i vänster sida som gör att jag överbelastar kroppen, med nya diskbråck i ryggen som resultat. 
Powerwalks är det enda träningen som passar. 
Mediciner som gör att det ska göra mindre ont och så att hjärnan lugnar ner sig så att man ska få sig några timmars sömn. 
Men jag har kommit till den punkt i livet som gör att jag mår faktiskt jättebra. 
Jag kan i alla fall jobba 25% på en arbetsplats som passar mig. 
Jag har en familj som jag älskar. 
Mitt hem i Norra Yttervik är min oas där jag kan hitta mitt lugn.
Djuren runt omkring mig!🦋🐕🐱🦊🐈🐔🐓🐥💕
Tacksam över vad jag har och ändå har åstadkommit. 
Jag saknar hästarna och hundkappen, men ingen av sporterna är något min kropp orkar med. Men jag har ett bra liv!😍
Var rädd om dig! 
Hockey eller hästar?
Hjärnan finns inte som reservdel ännu,  så ta vara på den du har.
Läs gärna texten från Expressen som jag länkat till nedan. 
Hjärnskakningar sätter sina spår!

hjärnskakningar som avslutat karriärer