Tidigare har jag i alla fall klarat av av att sitta på bio,restaurang eller hockey. Jag kommer att missa första isträningen!😥
Numera klarar jag inte av att sitta mer än några minuter.
I bilen har jag en dyna som frilägger ryggraden så att den inte belastas, det fungerar under en viss tid.
På flyget hade jag med mig dynan, så i kombination med dynan, stå och gå klarade jag av resan.
Fastän vi hade ca 35 gradersvärme under hela veckan så kände jag av smärtan i ryggen, men mycket lindrigare.
Jag lägger mig ner mellan varje moment jag gör under dagarna.
Därför är det lättare om jag håller mig hemmavid dom flesta dagarna.
Sommar värmen brukar vara en tid som är lindrigare för värken, men den här sommaren har inte bjudit på så många varma dagar.
Därför tog vi beslutet att ta en sista minuten till värmen, för att få ett andrum och värmen var underbar.
Jag både längtar och gruvar mig tills jag fått min nya behandling på anestesimottagningen.
Där ska dom bränna av mina onda nerver så att jag förhoppningsvis inte behöver känna denna värk nån längre tid.
Ibland undrar jag om ryggen kan gå av!?
Dom smärtutbrott jag haft i December och Februari har kännts precis som om ryggen gått av.
Det är jobbigt att hela tiden gå och fundera på om att kan jag bli bättre och kan jag klara av mitt jobb på LTU som jag stortrivs med.
Jag saknar alla goa människor som finns där.
Min sjukskrivning sträcker sig till September den här gången och då hoppas jag att min behandling är gjord.
Nu har jag gnällt färdigt för idag!
Carpe diem!🙏
0 kommentar(er)
