Vi steg upp 05.00 för att hinna med bussen till Citchen itza. 

Det var en bra bit att åka, och vi hade en suverän guide i norska Siv som bott i Mexico 18 år.

Det var otroligt mycket att se!

Många gamla tempel med otroliga hantverk. 

Jag hade dagen till ära på mig Skellefteå AIKs linne, vi ett tillfälle under dagen hamnade jag bredvid en tjej i Frölunda keps. Fast som det går i hockeyn nu känns det lite jobbigt. Kul nyhet va i alla fall att Tim Söderlund är tillbaka i svart och gult. Sidospår!🤔

Citchen itza tog tydligen 20 år att bygga och det är flera tempel utanpå varandra innan dom lyckades få allt att fungera som det skulle. Det lysande ormen som visar sig 10 minuter om året eller hur det nu var!

Det var mycket med dagar,månader och år. Sommar och vintersolståndet och det blev riktigt rörigt i huvudet, men som tur var står det ju i historien för den som är nyfiken. 

Det här ormgapet och pelarna på templet bortanför bringar och speciella ljusstrålar vissa tider. 

Detta är en bollplan där det var 7 spelare i varje lag och där dom spelade med axlarna, armbågen och knäna om jag inte missminner mig. Bollen skulle igenom ringarna på väggen och jag fattar då inte hur dom bar sig åt.

Hur som haver så blev alltid lagkaptenen i det vinnande laget halshuggen. Pax inte vara lagkapten!😉

Varaner fanns det gott om. 

Ormhuvuden fanns på dom flesta byggnaderna.

Den här muren med 2000 skallar sägs vara dom halshuggna lagkaptenerna. 

Regn guden! Chaak.

Citchen itza!

Efter några timmar där bar det av till mayabyn.......