Jag hade ju hoppats att få fasettleds behandlingen före sommaren, men så tur hade jag inte.

Det går framåt, men lite för långsamt om jag får säga det själv. 

Utan starka värktabletter skulle jag nog inte kunna göra så mycket på dagarna. 

Jag kan fortfarande inte luta mig framåt, men har kommit på sätt att ändå kunna plocka upp saker från marken. 

Antingen så ställer jag mig på knä för att inte ha så långt ner till marken, eller så stöttar jag mig på mitt vänstra ben för att kunna använda höger handen för att plocka upp något. 

Jag har blivit mycket starkare, för att jag har kunnat träna när det har varit lite varmare ute.

Det riktiga sommarvärmen har tyvärr inte infunnit sig ännu.

Jag fick i läxa av smärtrehab att lyssna på meditation/avslappning varje dag, eftersom jag har svårt att stanna av och rensa huvudet å det funkar faktiskt. 

Förmiddagen är min tid för aktiviteter. 

Jag kliver upp på morgonen och tar mina mediciner, äter frukost och sen tar jag hunden och mina stavar för att gå min träningsrunda. 

Första tiden efter mitt smärtutbrott så kunde jag knappt gå 500 meter, men nu i rätt omständigheter har jag lyckats med 4 km och det är jättebra. Två gånger under dom här månaderna så har jag provat att göra mina övningar på Pilates bollen, men det fungerar inte så bra än jag måste vänta innan kroppen klarar den belastningen. 

Värken utrycker så att jag blir jätteslut i ryggen, så jag krampar i rygglimporna. Jag får en sprängande värk i låren och höfterna. Fortsätter jag då utan att vila så kan jag inte böja vänster knä och det känns som att all dämpning som ska finnas i mina leder förvinner, det känns som att det blir ben mot ben och jag har då stora problem att gå. Jag kan inte gå nerför trappor, stöttar mig mot väggar och möbler. 

Jag längtar tillbaka till mitt jobb på LTU, saknar alla mina goa människor som finns där. 

Men jag får se framemot att få min behandling till hösten och då kanske oddsen är högre att jag ska klara av att arbeta. 

Jag blev sjukskriven t.o.m 30 September och då hoppas jag verkligen att jag är i skick att kunna jobba mina 10 timmar i veckan. 

Jag har ju i alla fall kommit så långt att jag kan göra lite grann här hemma. 

Man kommer på sätt att ändå kunna göra saker så som att ligga på sidan vid blombänken och plocka lite ogräs. 

Lite frustrerande har det varit när vi gjort stora förändringar i vår trädgård, och jag har mest bara kunnat titta på och komma med åsikter. 

Vi har gjutit en bred betonggång fram till huset, så att det ska gå skotta med traktorn framför huset i vinter, men det får ett eget blogginlägg. Likaså blombänkarna som fick bli en enda stor plantering. 

Det blir inte mycket skrivit i bloggen, då min energi går åt till att klara vardagen. 

Njut av allt vackert som sommaren kommer med. Carpe diem!🙏