Jag bröt ihop ett par dagar men nu är det färdigt med tårar.

Jag har väntat på att få hjälp av nån annan, men nu jädrar tar jag som vanligt itu med allt själv. 

Jag tog kontakt med hälsocentralen för att få veta vad dom har tänkt göra med mig. 

Jag kom också på att det finns en möjlighet att blockader på anestesimottagningen kanske kan hjälpa. 

Sist fungerade det inte, men det kan ju bero på att då visste vi inte om mitt nya diskbråck, så dom är också kontaktade. 

Men jag vet inte vad det beror på för ingen har gett nåt gensvar och det var 3 dagar sen jag kontaktade dom via mina vårdkontakter. 

Nu ger jag dom lite tid att fundera sen kör vi med vad det nu blir. 

Jag bestämde mig för att börja träna igen för att stärka upp bålen igen, bara genom powerwalks än så länge för jag vågar inte belasta ryggen ännu. 

Eftersom jag nu under en längre tid så har jag sysselsatt mig med annat som jag inte annars gör. 

Jag har stickat 3 par vantar, vilket jag inte har tålamod till i vanliga fall. 😂👍

Rastlös är bara förnamnet!

Bara för att ryggen inte vill, så vill huvudet desto mer. 

Mycket av den här tiden har varit en inre tvist med mig själv. 

Massor med tankar!

Men nu känns det faktiskt mycket bättre när jag bestämt mig för att inte vara ett offer längre. 

Nu tar jag itu med mitt välmående själv. 💪

Jag ska nu under dom här 3 veckor jag har kvar av sjukskrivningen försöka stärka upp min kropp så att jag kan jobba mina 25 % igen. 

Nu kööör vi mot förändring!

Carpe diem 🙏